Efter guld kommer...

Efter guld kommer platinum.

I varje fall om man ser till hur American Airlines frequent flyer program AAdvantage rangordnar nivåerna i deras statusstege. Guld är deras första statusnivå och kräver en icke ansenlig mängd resande för att nå. Därefter kommer Platinum och Executive Platinum.

Genom en kampanj mitten av augusti vilket avslutades mindre ett dygn efter den hade påbörjats kunde nya och befintliga medlemmar utan status i AAdvantage få en genväg uppåt i statushierarkin. AAdvantage kallade kampanjen Fast Track Your Way To Elite Status. Kampanjen gick ut på att resa ett begränsat och fördelaktigt  antal miles mellan 1:a september och 31:a december. Av en slump såg jag denna på businessclass.se när jag surfade mitt i natten och anmälde mig så klart. På morgonen hade kampanjen dragits in och rykten började florera att den inte skulle vara giltig för de som inte hade tagit del av den på rätt sätt. Vad det innebar var dock ytterst subjektivt men högst sannolikt skulle den endast gälla de som hade fått erbjudandet riktat till sid direkt från AAdvantage.

Efter en vecka i ovisshet kom dock ett bekräftelsemail om att jag var antagen till kampanjen. Men skulle jag ha möjlighet att nyttja det. Det vore ju stor skam att kasta borde ett sådant kalaserbjudande. Gold ger inte så många förmåner om man inte åker med American Airlines men nästa nivå, Platiunum, ger också oneworld Sapphire vilket är mer attraktivt. Bland annat får man tillsammans med en gäst tillgång till lounger när man reser med ett bolag inom alliansen. Kortfattat kan man säga att Sapphire motsvarar Star Alliance Gold. Executive platinum är ännu bättre och ger exempelvis tillgång till första klass-lounger.

För att uppnå plantinum krävdes endast 12000 flugna miles och då kampanjen endast innefattar qualifying miles var det bara att hitta ett lämpligt resmål som låg tillräckligt långt bort. Efter visst letande, jämförande av bokningsklasser (alla ger inte 100% qualifying miles) och priser föll valet på British Airways och Hongkong. Påpassligt nog genomförde flygbolaget deras world sale i slutet av september. British Airways skulle även sätta in sitt nya flaggskepp, Airbus A380, på sträckan och det såg jag fram emot.

Beslutsångesten tog dock vid och över en natt var deras rea slut och priset gick upp ganska kraftigt. I samband med detta hade jag även lyckats status matcha mitt Star Alliance Gold mot motsvarande nivå inom Emirates Skywards och ett till guldkort kändes något överflödigt. Dessutom hade vi ett antal resor inbokade och även om mycket vill ha mer kanske det räckte med flängande runt världen för i år. Höll dock ögonen öppna efter bra erbjudanden och i slutet av oktober kom British Airways med ett erbjudande om 20% rabatt på interkontinentala resor.

Resultatet? En tur till Hongkong (och sannolikt vidare till Seoul) i början av december. Priset var mer fördelaktigt än under deras world sale och jag kommer även att prova på deras premium ekonomi-klass kallad World Traveller Plus. Att praktiskt taget få ett Platinum/oneworld Sapphire med giltighetstid till sista februari 2015 på köpet gör inte saken bättre.

Of Monsters And Men

Min favorit just nu.

Ibland sker saker av en slump. Så var det med mitt första möte med detta isländska indiepopband. Satt på Flybussen på väg mot Gardermoen och fastnade i köer. Till vänster pågick en festival, Oya. Bilköerna stod nästan still och busschauffören vevade ner rutan och släppte in musiken.

A lionheart. A lionheart. A lionheart...

Jag var såld.

Tokyo Skytree

När vi är ute och reser har vi två återkommande "måsten". Det ena är att äta middag på stadens Hard Rock Cafe. Jag provar alltid deras local legendary burger medan min flickvän är lite mer ortodox.

Vårt andra måste är att besöka den högsta byggnaden i staden (och då ska den gärna vara +250 meter minst). Tokyos skyline är minst sagt imponerande och oslagbart högst är deras tv-torn, Tokyo Skytree. Med imponerande 634 meter är det världens hösta torn! Dock inte högsta byggnaden i världen vilken är Burj Khalifa i Dubai. Jag kan tycka att gränsdragningen mellan torn och byggnad är lite svävande men nu är det bestämt att det ska vara en skillnad mellan dessa kategorier.

Tokyo Skytree har observationsplatser dit besökare är välkomna:

• Tembo Deck, tre våningar på 350 meter.
• Tembo Galleria på mäktiga 450 meter, högsta punkten är 451,2 meter.

Det går att förboka och köpa biljetter över internet men den sidan är endast på japanska och dessutom kostar det något mer än att köpa biljett på plats.

Vi gjorde två försöka att besöka tornet. Första dagen var under helgen och då var det väldigt mycket besökare och kön var väldigt lång. Det var även en lång kö för de med förbokade biljetter. Dessutom blåste det kraftigt varpå man hade stängt av ett par hissar vilket gjorde att kön ringlade sig framåt i snigelfart. Vi valde att återkomma en annan dag och gick i stället och shoppade i den närbelägna gallerian.

När vi kom tillbaka andra dagen hade vi planerat att åka upp i tornet i samband med solnedgång - denna tanke var dock dömd att misslyckas eftersom vi inte var de enda som tänkte i de banorna. För att inte släppa in för mycket folk samtidigt och även hålla köerna kortare har man ett system där man får en reservation av personalen med ett klockaslag på. Sedan kommer man tillbaka vid den tiden och köper sin biljett och åker sedan direkt upp i tornet. Tidsfönstret är 30 minuter och då vi kom vid 17-tiden var nästa lediga tid 19:00-19:30. Detta innebar ytterligare ett besök i gallerian innan det var dags för biljettköp och att åka hissen upp till Tembo Deck. Att färdas de 350 metrarna tog exakt 48 sekunder! Grundbiljetten till Tembo Deck kostar ¥2000 per person. De som förstår japanska och vill köpa biljett med tidsreservation i förväg får lägga till ¥500.

För att komma till den högsta platsen som går att besöka löser man en extra biljett (¥1000) på Tembo Deck och åker sedan ytterligare 100 meter i en inglasad hiss. För oss var det själklart att göra detta och när vi kom upp möttes vi an en imponerande utsikt. Hela Tokyo var upplyst och vi slogs återigen av hur stor staden är.

På Tembo Galleria går man i en slinga runt tornet och innan varvet är slut passerar man den högsta platsen. I slingan finns även tydliga kartbilder med viktiga och intressanta byggnader och områden utpekade. Detta gör att man kan orientera sig bättre. När vi hade blivit mätta på utsikten tog vi återigen hissen ner till Tembo Deck där det finns ett glasgolv som gör att man kan titta 350 meter rakt ner.

Även om det inte blåste lika kraftigt som några dagar innan kunde man känna hur tornet rörde sig lite i sidled, det var inte så att det gungade men gick absolut att känna rörelserna. Kanske var lika bra att det var så mycket folk som köade vid vårt första försök att åka upp?

Tokyo Skytree är en imponerade byggnad som jag rekommenderar alla som är i Tokyo att besöka!

Eurowings till Madrid. Och statusproblem.

Provade för första gången att flyga med det tyska bolaget Eurowings. Eurowings flyger åt Lufthansa på deras regionallinjer med mindre passagerarunderlag. 

Inom en snar framtid kommer Lufthansa att upphöra med de linjer som inte utgår från Frankfurt och München. Dessa kommer framöver att opereras av germanwings, ett annat flygbolag inom Lufthansa Group. Flygplan som idag används av Lufthansa kommer skrivas över till germanwings och få en ny målning. Även Eurowings åtaganden kommer att flyttas från Lufthansa till germanwings, och på ett av de två flygplan jag flög med satt det redan en ny text på flygplanet som meddelade att Eurowings opererar on behalf of germanwings.

Eurowings har en moderna flygplansflotta där medelåldern på planen är knappt fyra år. Man flyger uteslutande med Canadair CRJ-900 - en mindre flygplan med plats för 90 passagerare.

Sträckan för dagen var Stockholm - Hamburg - Madrid och jag anlände Arlanda vid 7-tiden. Eftersom flighterna var med Lufthansa (om än med flygplan tillhörande Eurowings) kunde jag använda de förmåner som mitt Star Alliance Gold ger. Denna förmån kommer att upphöra så snart germanwings tar över majoriteten av linjerna till/från Tyskland från Lufthansa. Först ut är faktiskt just linjen till Hamburg, detta var den sista veckan innan germanwings tar över.

Har haft lite problem att få till det med min guldstatus när jag flyger med Lufthansa. Men övriga bolag har det inte varit något problem. Det bara inte varit några problem att lägga in själva kortnumret men min status markeras varken på boarding card eller i systemet. Detta leder till att loungepersonal inte ser min status och måste få den bekräftad via det fysiska kortet. Även vid prioriterad boarding brukar det bli stopp. I och med detta valde jag att checka in mitt bagage på gammalt hederligt vis, dvs. över disk. Bad även SAS incheckningspersonal att kontrollera att min status var inlagd och efter lite knappande på tangentbordet fick jag till svar att allt var i sin ordning. Noterade dock att min status (markerat med A3*G där A3 betyder Aegean Airlines Miles & Bonus och *G betyder Star Alliance Gold) inte fanns med på boarding card. Hur som helst hade incheckningspersonalen bekräftat detta så det borde väl inte spela någon roll?

Efter fast track genom säkerhetskontrollen (vilket egentligen inte är en förmån för samtliga Star Alliance Gold utan bara för några, exempelvis EuroBonus Guld och Miles and More Senator) gick jag till SAS Gold lounge för att äta frukost. Förberedde mig med att ta upp mitt fysiska kort tillhörande Aegean Miles & Bonus som visade min status och rätt till tillträde till loungen om det skulle bli något problem med avläsningen av boarding card - och så klart nekades jag tillträde. Loungepersonalen fick manuellt knappa in min status och vi diskuterade vad som kan vara orsaken till att det ständig blir fel när jag nyttjar Lufthansa. Loungepersonalen trodde att val av flygbolag spelade mindre roll utan misstänkte att felet låg hos den resebyrå jag köpt biljetten av. Det intressanta är dock att mitt medelmsnummer hos Miles & Bonus ligger med i bokningen, det är bara själva statusen som inte syns. Passade även på att byta sittplats till nödutgång för den lite längre resan från Hamburg till Madrid. På det nya boarding card framgick min status. Kontrollerade på skoj även mitt mobila dito och på det framgick A3*G på första benet till Hamburg, på fortsättningen mot Madrid framgick dock endast A3*B (vilket innebär statuslöshet...).

Det var inte så mycket gäster i loungen trots att det var mitt i morgonrusningen. Tog för mig av den "vanliga" morgonbuffén bestående av ägg, smörgåsskinka, ost och skivad röd paprika. Utbudet i loungen är inte särskilt upphetsande men fyller sin funktion. Efter en timme var det dags för boarding från gate 5B - detta är en "trappgate" vilket innebär att man går ned för en trapp, sedan en kort promenad utomhus på plattan innan man kliver ombord på planet. Ingen prioriterad boarding och gatepersonal hade problem att checka in resenärerna. Flera personer fick nya platser, jag antar att det hade med balansen att göra då de fick flytta bakåt. Flighten var, trots omförflyttningarna, nästan fullbelagd och jag satt på fjärde raden. Flygplanet har motorerna placerade längst bak och det bidrar till att ljudnivån i kabinen är tämligen låg. I främre delen av kabinen noterade man nästan inte motorerna ens när de får fullt påslag under starten. Till Hamburg tar det 1,5 timmar och en enklare frukost serveras. Denna bestod av yoghurt och någon form av müsli. Denna förmån kommer säkerligen att försvinna nästa vecka då germanwings tar över rutten. Istället får man köpa det man vill ha ombord.

Landade i Hamburg något efter tidtabell och parkerade på plattan. Således buss till terminalen. Eftersom den redan tajta anslutningen (55min) blivit något kortare hanns inget loungebesök med. Det hade varit kul att prova Lufthansaloungen men det får bli en annan gång. Gate A22 annonserades och denna ligger i marknivå med bussanlutning. Efter en kort busstur till flygplanet släpptes vi av och skulle precis påbörja ombordstigning när flygvärdinnan kom ut ur planet viftandes med armarna. Tydligen var de inte redo att ta emot oss och det var på vippen att vi lämnades strandade på plattan omgivna av flygplan. Busschauffören hade nämligen missat att vi inte fick gå ombord och det var tack vare flygvärdinnans idoga busvisslingar som till sist fick honom att uppmärksamma det hela och stanna bussen så att vi fick kliva ombord på den i stället för på planet och i varje fall slippa stå som en skock vilsna får med flygplan som taxade förbi alldeles bredvid. 

Väl ombord tog jag plats på min fönsterplats på rad 16, den första av två rader med nödutgång. På ryggstödet framför finns anslaget hur man ska agera vid utrymning och det finns även en förmaning att ta kontakt med kabinpersonalen om man inte kan (eller vill) följa direktiven. Brukligt är att kabinpersonalen kommer förbi och stämmer av så att man har uppfattat instruktionen men någon sådan kontroll ägde inte rum på denna flygning.

Resan till Madrid beräknades ta tre timmar och efter take off i sydvästlig riktning flög vi över floden Elbe och Airbus monteringsfabrik/Flinkenwerder Flughafen. Efter att ha kommit upp på marschhöjd påbörjades serveringen. En måltid bestående av kyckling, ratatouillie och ris erbjöds. När kabinpersonalen, som var två till antalet, hade utfodrat samtliga påbörjades dryckesserveringen. Öl, vin och diverse alkoholfria alternativ erbjöds. Även om planet är tämligen litet tog detta sin tid och de flesta hade nog ätit upp innan drycken serverades. En andra servering av dryck erbjöds när vi hade en timme kvar av flygningen. Då jag satt längre bak i planet denna gång var ljudet mer påtagligt och jag upplevde det emellanåt störande.

Efter det att inflygningen påbörjades blev det stundtals ganska turbulent när vi passerade genom molntäcket, det märktes att vi färdades i ett ganska litet flygplan. När vi tagit mark taxade vi ganska länge och passerade non-Schengenterminalen där flera flygplan som skulle mot Sydamerika stod vid gate. Bland annat en Dreamliner tillhörande LAN. Efter en väldigt kort busstur kom min prioritetstaggade väska allra först på bagagebandet och jag gick ut för att ta flygbussen in till centrala Madrid.

Resan mot guld, del 6 (Austrian Airlines long haul)

Dagen före hemresa gick jag in på webben för att checka in. Jag lyckades dock inte att välja plats via Austrian Airlines utan gick istället till Lufthansas hemsida och ändrade under manage my bookings från rad 4A till ensamsätet "the throne" på rad 9. Märkligt att man kan göra denna ändring på Lufthansas hemsida men inte på Austrians dito? Eftersom jag åkte Business Class och inte räknade med så lång kö på flygplatsen hoppade jag över att checka in online. Annars föredrar jag att använda web check-in då man både får välja plats och slipper köa på de flygplatser som har en speciell bagage-drop. Jag förstår inte att fler utnyttjar den här möjligheten. Mina egna studier visar att det stora flertalet väljer att stå och köa istället för att ägna tiden åt annat.

På morgonen fick jag mail från Miles & Bonus som gratulerade till att jag nått den första statusnivån i deras bonusprogram - blue. Blue ger även Star Alliance silver. Via mitt konto kunde jag se att bägge flighterna (Arlanda - Zürich, Zürich - Bangkok) var krediterade. Snabbt jobbat, Swiss! Nu var det över 15000 miles på kontot och inte långt kvar till guldet...

Checkade ut från hotellet och tog först SkyTrain och sedan City Line till Suvarnabhumi. Jag föredrar faktiskt detta färdsätt framför taxi. Sistnämnda riskerar att fastna i köer, det blir ofta någon form av argumentation om priset, vem som ska betala vägtullen och jag vill inte riskera livhanken genom att sitta obältad bakom en fartgalen thailändare. Dessutom är utsikten över Bangkok och dess förorter bra från järnvägen som går långt upp över marknivån.

Austrian Airlines check-in

Ankommer Suvarnabhumi i god tid och tar rulltrapporna upp till fjärde våning där incheckning sker. Incheckning hade precis öppnat och det var ingen kö varken till business och economy. Samtidigt med mig kommer dock en medelålders man som önskar byta från sista raden i den bakre businesskabinen till ett enkelsäte raden framför hans nuvarande. Alltså samma säte som jag nu hade lagt beslag på kvällen innan via Lufthansas hemsida - ytterligare en anledning att nyttja webbaserade funktioner så som manage my bookings eller on-line check in. En trevlig man hälsar min välkommen, lämnar ut boarding card med Lufthansas logotype på, inbjudan till premium lane och välkomnas slutningen till Thai Airways Royal Silk lounge. Jag hade dock andra planer att om vart jag skulle spendera tiden innan avgång. Som resande i business class (och givetvis även första klass) får man använda premium lane vilket innebär snabbare säkerhetskontroll och passkontroll. Även om det var tämligen lite resenärer denna söndagsförmiddag vet nog alla som lämnat Thailand mot Europa på någon av de avgångar som avgår straxt efter midnatt att kön till både säkerhetskontroll och passkontroll kan vara väldigt lång. I premium lane var det folktomt och jag var air side på bara några minuter. Även om jag skulle ha tillgång till wi-fi i loungerna kvitterade jag ut en timmes fri surf från kiosken precis efter passkontrollen. Genom att få sitt pass scannat får man en voucher med 60 minuters fri surf.

Silver Kris Lounge

Hade innan avfärd studerat loungeguiden på businessclass.se och även varit inne på Austrian Airlines hemsida för att se vilka lounger de erbjöd på flygplatsen. Singapore Airlines lounge Silver Kris Lounge verkade vara att rekommendera och jag begav mig mot concourse A. Det var inga som helst problem att komma in genom att visa upp mitt boarding card. Direkt efter receptionen finns en mindre buffé uppdukad. Även en bar med självservering. Avnjöt en iskall Singha  Mat och dryck. Lämnar med en timme till boarding för att besöka Thai lounge.

Kallskuret, ost och kex/bröd.

Thai Airways har flera lounger på Suvarnabhumi och jag väljer att gå till den lite mindre loungen i concourse C. Loungen är till ytan något större än Singapore Airlines och har utsikt mot plattan och en av startbanorna. Är mätt och belåten efter det första besöket så jag nöjer mig en svag GT. En fördel med att man blandar sina egna drinkar är att man kan välja exakt hur starka (eller svag) man vill. I loungen finns varm mat, dumpnings och mackor och sötsaker.

Royal Silk Lounge, concourse C

Med 50 minuter till avgång gick jag till gaten och strax efter fick jag gå ombord för att välkomnas av purser och den välkända weinervalsen spelandes i högtalarsystemet. Plats 9 är i den bakre business class kabinen och består av tre rader med totalt 16 platser varav två är singelsäten. En liten "kupé" som säkert påminner som Swiss dito mellan galley och första klass där jag ursprungligen skulle suttit på resan från Zürich till Bangkok. Efter boarding servades champagne och den flygande kocken delar personligen ut dagens menyer. Han kom senare tillbaka och tog upp beställningen. Jag valde kyckling. En glad och nyfiken flicka gick in i vår kabin med sin mamma efter, mamman förmanades dock av kabinpersonalen att hämta ut barnet omedelbart.

"The Throne"

Mitt förvalda säte går alltså inofficiellt för tronen (the throne) och sätet är omgivet av två gigantiska armstöd. Stolen i all ära men vad som fångade min uppmärksamhet mest var den stora skärmen framför. Det är en 15 tums skärm vars bild och färgåtergivning var superb med IFE-mått mätt. Till höger om skärmen finns uttag för USB. Jag provade om jag kunde koppla in min iPad och sedan se film från denna på skärmen men det gick inte. Möjligt att det fungerar med ett vanligt USB-minne?
Det finns även 3,5-uttag för egna hörlurar och en informationsknapp med vilken man bl.a. kunde kalla på kabinpersonal, tända läsbeslyning och ändra volym. Flygplanet hade en helt uppfräschad kabin och det verkade som om det var första gången en del ur kabinpersonalen arbetade i denna. De var (liksom jag) väldigt imponerade och demokörde IFE och stolen under flygningen för att lära sig. Stolarna påminner mycket om de som finns på Swiss longhaul men i en mer modern tappning, tex. är det touch screen på panelen som styr stolsinställningarna.

Läcker "fjärrkontroll" till IFE

Fem minuter innan tidtabell annonseras boarding completed. Vi är endast fyra resenärer som reser i "min" kabin, den bakre och något mindre av de två kabindelar som huserar business class. Lite märkligt med tanke på att när jag bytte säte via webben under gårdagen det indikerades minst 10 upptagna säten.

OS16 BKK-VIE 2013-07-07

OE-LPC Boeing 777-2Z9ER

första flygning 2002-03-08,

har varit hos Austrian Airlines (Tyrolean Airlines) sedan 2005-09-24
(dessförinnan Lauda Air)

Kaptenen hälsade samtliga välkomna och meddelade att flygningen till Wien beräknades ta tio timmar. Tio minuter efter tidtabell lämnade vi gate och ytterligare tio minuter senare lyfte från bana 19R. Efter en skarp högergir flög vi över Chao Phraya floden med en magnifik utsikt över centrala Bangkok. Det dröjde en stund innan lampan för säkerhetsbältet släcktes och kabinpersonal dukade upp med vit duk inför middagen. Till skillnad från på Swiss, där en bricka avändes, dukades glas, bestick mm. upp direkt på duken. Till servetten kom en söt liten klädnypa i trä att fästa den i skjortan.

Den bakre "business class"-kabinen

 Nötter, smör och bröd serverads innan förrätten. Beställde en Riesling till denna. Är ingen stor fantast av vin men just Riesling brukar falla mig i smaken. Purser gick runt och hälsade alla välkomna  vid namn och säkerställde att allt var bra än så länge och om det var några frågetecken med hur stolen fungerade. Eftersom det var i stor sätt samma stol, om än i en modernare tappning, som på Swiss avböjde jag instruktioner och försökte briljera lite genom att visa hur man fäller ut bordet. Pursern såg dock mest fundersam ut efter min demonstration. Stolen är som sagt ganska lik den som blad annat Swiss använder. Det går att justera sätets hårdhet, det finns en massagefunktion och den går att fälla helt (full flat). En nackdel är att man lätt kommer åt manöverpanelen som styr stolen med armbåden. En bra stol men jag hade lite problem att hitta ett läge där jag satt riktigt skönt, hade en tendens att "hasa" framåt när jag valde att luta stolen bakåt.

Den främre och större "business class"-kabinen

Passade i väntan på att förrätten skulle komma på att bekanta mig lite med underhållningssystemet ombord. Mjukvaran kompletterade den suveräna skärmen med både touch screen och en kontroll vilket man bläddrade sig fram i menyerna med. Det märks att man har satsat på design, kontrollen är den snyggaste jag sett i denna kategori där ovansidan är i matt metall och undersidan svart. De noise cancelling hörlurar som lånas ut var riktigt vassa. Men en litet reglage kunde man sätta på/stänga av dem och det märktes verkligen skillnad. Grymt ljud! Trots att jag satt granne med den gigantiska GE90-motorn utestängdes i stort sätt allt oljud/buller. Ett bra men inte överväldigande utbud (så klart AVOD) av film, tv-serier/program och musik erbjuds. Inte i klass med Emirates ICE men helt acceptabelt. Personligen använder jag sällan IFE-systemet till mer än att följa flygrutten. För att se på film och lyssna på musik använder jag min iPad/iPhone.

Fjärrkontroll till IFE

A la Carte Menu

first service

 

Antipasti from our trolley 

 

smoked trout / chive cream

mediterranean prawn salad

mozzarella / asparagus / tomatoes / basil pesto

Thai chicken salad

prsciotto / parmasan

vegitarian springrools / sweet chilli sauce

and/or

red lentil soup

 

***

 

fillet of beef

sesame soya chutney

potato terrine / green asparagus / rep pepper coulis

or

herbed chicken breast

thyme jus

potato strudel / creamy pumpkin

or

prawn brochette

green curry sauce / steamt rice

 

***

assorted cheese & exotic fruit from the trolley

 

***

 

traditional bread & butter pudding

varm vanillia sauce

and/or

choclate cake

and/or

macadamia nut parfait

 

freshly brewed coffee or team

 

digestives

 



Förrätten, eller snarare sagt förrätterna, servades från en vagn där två ut kabinpersonalen assisterade varandra. Ett flertal rätter fanns att välja på och jag bad att få prova dem alla. Sparrisen och den rökta öringen var det som föll mig mest i smaken. Efter detta erbjöds en ljuvlig soppa gjord av röda linser. Det kändes väldigt lyxigt att få välja det man önskade och att det serverades från vagn istället för bricka. Kort efter jag hade ätit upp mina förrätter serverades huvudrätten. Jag tror jag hade prickat fullpoängaren! Kycklingen var utmärkt och tillbehören om möjligt ännu bättre - pumpamos och potatisstrudel. Utsökt!

Förrätt

Linssoppa

Huvudrätt

Ost och efterrött

Under hela serveringen var kabinpersonalen observanta utan att vara påträngande. Med detta menar jag att de kontinuerligt höll koll på oss och såg efter våra behov. Man såg dem passera i ögonvrån men gav man inget sken av att behöva något störde de inte. Efter att ha flugit över bengaliska bukten och in över indien var jag färdig med huvudrätten och personalen delade ut en särskild kaffemeny. Tio olika österrikiska kaffespecialiteter erbjöds och jag valde att prova en weiner eiskaffe vilket är en dubbel espresso, vaniljglass och vispgrädde vilken serverades i ett stort glas.


"Weiner eiskaffe"

Efterrätten serverades tillsammans med osten från vagn och jag valde chokladkaka och glass och till detta drack jag ett utsökt och sött dessertvin. En fullständigt fenomenal middag - både servering, uppläggning och så klart maten var top notch. Do & Co levererar verkligen tillsammans med Austrian Airlines. Proppmätt och smått salongsberusad valde jag sedan att ställa in stolen i relax mode och titta på en film. Kabinen hade vid det här laget släckts ned och de tidigare så frekventa besöken av kabinpersonalen upphörde. Det går att pausa filmer för att koppla om till den väldigt detaljrika flight map. Systemet fungerar bra men "hängde sig" mitt under ett program, ljudet började även att "hacka". Efter detta började systemet att bläddra i menyer på egen hand. Jag inväntade tio minuter för att se om det gick över av sig självt innan jag tryckte på knappen för att påkalla kabinpersonalen. Det verkade dock som om systemet för att kalla på kabinpersonal har  något med IFE-systemet att göra för de fick ingen notering om att jag påkallade deras uppmärksamhet Efter omstart (vilket för övrigt görs genom att hålls informationsknappen på skärmen intryckt till systemet startar om) började systemet åter att fungera. Men när jag skulle fylla i en utvärdering av flygningen. Då hängde sig systemet delvis igen och jag startade själv om systemet. Verkar vara lite inkörningsproblem med programvaran.

Manöverpanel till stolen

Choklad, nötter, juice och vatten fanns att hämta i galley under hela flygningen. Även frukt serverades. Över Svarta havet i höjd med Istanbul då ungefär en timme och 45 minuter återstod började kabinpersonal iordningställa dagens andra måltid.

Menu

second service

 

orecchiette / artichoke sauce

seasonal salad

or

mushroom quiche

chive dip

  

profiteroles

choclate sauce

 

ovenfresh bread selection

 

freshly brewed coffee or tea

 

De utfällbara bordet dukades återigen med vit duk, denna gång kom dock maten på en bricka Jag valde orecchietton (pasta) vilken höll samma fina kvalité och smak som den tidigare måltiden. Under måltiden åkte vi in i ett område av mild turbulens varpå skylten för säkerhetsbältet tändes. Dock gjordes ingen utrop utan endast en notering på skärmen. Efter avslutad måltid påbörjades förberedelserna inför landning och vi landande enligt tidtabell på Wien-Schwechat.

Second serving

För att summera resan med Austrian Airlines i deras business class tycker deras uppfräschade kabin var helt fantastisk, att det endast är fyra/fem/sex stolar i bredd gör att kabinen känns väldigt rymlig. Givetvis gör det faktum att kabinen varit i stort sätt oanvänd sitt men detaljfinishen och kvalitetskänslan gör att jag tror att denna kabin kommer att kännas modern och högklassig även när den har några år på nacken. Kabinpersonalen var observant men kanske lite ojämna, den tjej som ansvarade för serveringen var verkligen ett föredöme medan en annan verkade lite avig och nästan otrevlig. Man kan inte alltid ha en bra dag på jobbet men att säga "var så god" och kanske fejka ett leende emellanåt skadar inte.


Förvaringsplats, uttag för hörlurar/USB samt eluttag

Do & Co har en önskan om att erbjuda den bästa restaurangen på 30 000 fot - och det är något de verkligen lyckades med! På det stora hela en mycket trevlig flygning. Har tankar på att prova Turkish Airlines framöver, de använder även de Do & Co och det vore intressant att jämföra. Med denna resa passerade jag också 20 000 miles och det eftertraktade guldet skulle därmed vara mitt..!

Aegean Airlines Miles & Bonus

15 258+5235=20 493