Osaka Itami till Tokyo Haneda
ANA Boeing 787-9 Dreamliner
Efter att ha tillbringat några dagar i
Osaka med dagsutflykter till Kobe och Kyoto var det dags för förflyttning till
Japans huvudstad Tokyo. De främsta färdmedlen mellan dessa två storstäder är
flyg eller snabbtåg (Shinkansen). För mig föll valet på det luftburna
alternativet och det fanns mängder med avgångar att välja mellan.
De två stora japanska bolagen Japan
Airlines (JAL) och All Nippon Airways (ANA) flyger i princip varje timme mellan
Osaka Itami och Tokyo Haneda och det finnas också alternativ mellan
internationella Osaka Kansai och Tokyos bägge flygplatsen Haneda och Narita.
Med så många val var det inte svårt för
mig att välja an avgång utifrån preferenserna; allianstillhörighet, pris och
flygplansmodell. Då jag vid tillfället för resan saknade status inom oneworld
bokade jag en biljett med ANA och valde medvetet en avgång som utfördes med
deras nya Boeing 787-9. Jag bokade och betalade min biljett direkt via ANA:s
hemsida och både bokning och betalningsprocess var väldigt kundvänlig.
Det fanns mängder av priserbjudanden att välja mellan och som jag förstår så
släpper ANA (och även JAL) erbjudanden som kan bokas inom ett visst tidsspann.
Exempelvis senast 72, 50 eller 28 dagar innan avförd. Detta erbjudande kallas Tabiwari och
vid tiden då jag bokade var Tabiwari 28 mest prisvärd och
priset låg på samma nivå som snabbtåget.
För att komma till flygplatsen från mitt
hotell i central Osaka tog jag tåget från Umeda Hankyo-stationen till
Hotarugaike för att byta till Osaka Monorail. I Japan finns det en uppsjö av
privata aktörer inom kollektivtrafiken och alla har egna biljetter och i
förekommande fall även egna bansystem. Som tur är finns det flera gemensamma
betalningslösningar i form av kontantkort. Olika kort gäller för olika delar av
Japan men allt fler kort går att använda i flera städer. Inom Kansai-regionen
där Osaka ligger kallas kortet för Suica. Man blippar sitt kort vid in- och
utpassage och på så sätt dras summan för resan. Korten kan även användas vid
betalning i många butiker. Liknande lösningar finns exempelvis i Taiwan, Hong
Kong och Sydkorea och jag hoppas att liknande betalningssystem kommer till oss
i Norden.
|
Ett pendeltåg tillhörande Hankyo på Umeda stationen i Osaka |
Osaka Itami betjänar endast inrikestrafik
och har två terminaler. ANA och dess allierade använder den södra terminalen
medan JAL avgår från den norra. För guldmedlemmar inom Star Alliance eller
resande i affärsklass finns en separat incheckningen på våningen ovanför de
diskar som används för ekonomiresenärer utan status. Då det var mycket
passagerare och lång kö till incheckning på nedervåningen var det skönt att
kunna begagna sig av ”priority check in” där det var i princip folktomt och jag
vinkades fram direkt. Jag önskade byta bonusprogam till EuroBonus vilket
ställde till det för personalen som inte kände till det skandinaviska
flygbolaget. Men efter att jag själv fått visa prefixet SK på en liten fusklapp
över bolagen inom Star Alliance som personalen hade under disken var det inga
problem att ändra. Incheckningsproceduren är lite annorlunda än vad jag var van
vid. Först hanteras bokningen, sedan får man ett kvitto, därefter röntgas
väskan innan man får lämna in den i en annan disk. Jag fick intrycket att de
flesta som åker mellan Osaka och Tokyo endast reser med handbagage.
|
Osaka Itami South terminal |
|
Priority check in area |
Innan jag begav mig till säkerhetkontrollen som ligger i
direkt anslutning till den prioriterade incheckningen besökte jag den stora utomhusterrass
som alla har tillgång till. Den ligger således land side och man behöver inte
passera någon säkerhetskontroll innan man går ut. Det är en stor terrass men
fri utsikt mot plattan och landningsbanan. Inrikesflyg inom det tätt befolkade
Japan sker ofta med flygplan av wide body-modell och vid mitt besök stod bland
annat Boeing 767, 777 och 787 på plattan. I anslutning till terrassen finns
restaurang, affärer och toaletter. Givetvis finns det också flera varumaskiner vilket
verkar vara ett av Japans signum. Till skillnad mot på i stort sätt varenda
tågstation där det alltid står fotografer såg jag inga ”spotters” på terrassen –
train spotting verkar vara grejen i Japan.
Direkt innanför säkerhetskontrollen ligger
ingången till ANA lounge som är en väldigt fint designad lounge som främst
verkar vara utformad för korta besök där (affärs)resenärerna kan arbeta. Ett
mycket spartanskt utbud av förfriskningar där fokus ligger på dryck. Två
sorters öl som givetvis hälls upp per automatik i en maskin, en inhemsk
whiskey, juice och läsk. Och så thé förstås.
|
Entré till ANA Lounge på övre våningsplanet, Osaka Itami |
|
Automatisk ölupphällare |
Jag lämnade loungen för att köpa mig en bentolåda.
I loungen är det gratis wifi som kräver enklare registrering. Loungen ligger i
samma våningsplan som säkerhetskontrollen och gaterna ligger våningen under,
det finns dock en interntrappa som leder ner till det nedre våningsplanet.
Denna entré ligger i direkt anslutning till gate 9 från vilken min flygning
till Haneda skulle avgå. Jag antar att samtliga avgångar med ANA till Tokyo
avgår från denna gate.
Japanska flygbolag (och även tåg för den
delen) är kända för sin punktlighet och så även denna gång.
Vid gaten fanns två kölinjer där den ena
vara avsedd för ANA Club Diamond och den andra gäller för affärsklass/övriga
statusmedlemmar. Någon tredje fålla för övriga passagerare behövs inte då dessa
artiga resenärer förväntas invänta till dess att deras boarding annonseras.
Imponerade att se att detta system fungerar, speciellt när man är van vid det
kaos om i stort sätt alltid inträffar i många andra delar av världen och då
inte minst i det annars så ”kövänliga” Sverige. (läs: SAS prio boarding…)
Ombordstigning var annonserad till 14:45
(en kvart före avgång) och 14:44 släpptes resenärer med speciella behov och de
som reser med barn ombord. En minut senare välkomnades ANA Club Diamond och
kort därefter för oss med status inom Star Alliance och resenärer i
affärsklass. 2D-barcoden på kvittot (alltså inte boarding card-remsan) användes
och två jetbridges var anslutna till flygplanet.
Osaka Itami – Tokyo Haneda
NH030 15:00-16:00
ANA Boeing 787-9 Dreamliner JA833A
Säte 44K (ekonomi)
Ombord hälsade två
flygvärdinnor artigt och hänvisade till rätt gång i flygplanet. Planet var
endast två veckor gammalt och således väldigt fräscht. Inredningen gick i ANA:s
blåa färger och stolarna var rutiga i mörk-/ljusblånyans. Planer var i
inrikes-/regionalkonfiguration med 3-3-3 säten i ekonomi och 2-2-2 i
affärsklass. I denna konfiguration går det ej att justera nackstöden och
stolarna var ganska hårda men var absolut tillräckliga för den korta flygningen
till Tokyo som skulle ta en timme. Personliga luftutblås saknades vilket jag
upplever som negativt då jag gärna vill kunna reglera kalluften om jag tycker
att det är för varmt i kabinen.
|
Något "dimmat" fönster |
Trots att jag åkt med Dreamlinern tidigare
kunde jag inte annat än imponeras av de stora fönstren vilka ger utmärkt utsikt
även för mig som är ganska lång. Vanligvis brukar jag få nackspärr av att luta
mig nedåt i en konstig vinkel som definitivt inte är ergonomisk för att kunna
se ut. Jag satt på fjärde raden bakifrån och raden framför saknade fönster. Kan
det vara på den raden som ”skarvningen” vilken skiljer version -8 från -9
sitter?
De stora fönstren saknar ordinära solskydd
och dimmas istället elektroniskt som fungerar väl även jag det inte blir lika
mörkt i kabinen i förhållande till ”vanliga” solskydd vid resor under dagen.
Ett tänkbart problem med tiden kan också vara om denna icke-manuella
avskärmning mot solen slutar att fungera av olika anledningar. Kanske finns det
någon manuell back-up för detta? Då jag flugit med 787-8 tidigare har det inte
varit möjligt att dimma fönstret under den delen av resan som
flygplanet inte är i luften men vid dagens flygning gick det att justera
ljusinsläppet även då planet stod på marken.
På denna flygmaskin finns ingen tv-skräm i
stolsryggen framför men monitorer finns uppsatta i taket. Avståndet mellan
dessa är dock ganska långt vilket gör det svårt att se vad som visas om man
sitter långt ifrån skärmen. Varje passagerare tilldelas dock egna hörlurar
vilka kan användas till att lyssna på ett antal radio/musikkanaler. Hörlurarna
ansluts via 3,5 mm uttag vilket är bra då man vill använda sina egna hörlurar
och saknar adapter.
Benutrymmet var helt acceptabelt för en
kort flygning. På vissa säten satt dock en skrymmande IFE-box vilket jag tyckte
var märkligt med tanke på att ingen IFE erbjöds. Medan ombordstigning pågår
delade kabinpersonalen ut filtar och barnen fick en leksak. Det var ganska låg
beläggning (ungefär halvfullt) och boarding completed meddelades
strax före utsatt avgångstid. I samband med den förinspelade
säkerhetsgenomgången kontrollerades kabinpersonalen att hatthyllorna var låsta,
det var en väldigt ordentlig kontroll där varje lucka kontrollerades genom att
kabinpersonalen tyckte två gånger på varje lucka. Denna procedur upprepades för
övrigt inför landningen, då ännu mer noggrant då varje lucka kontrollerades vid
två tillfällen av två olika flygvärdinnor.
Check overhead compartment, crosscheck and report!
Punktlig push back och sedan take
off från bana 32 L. Efter en 180 graders sväng flög vi över Osaka och
satt kurs norrut mot Tokyo. Genom fönstret slogs jag över hur otroligt stort
Osaka och Kansairegionen är. Efter några minuter släcktes skylten med
säkerhetsbältet och kabinpersonalen går ett varv i kabinen för att återigen
erbjuda filtar innan serveringen påbörjas. ANA erbjuder gratis dryck (vatten,
olika sorters thé och juice) medan snacks och enklare måltider erbjuds till
försäljning.
Jag upplevde det som att vi flög på ganska
låg höjd och vidimerade detta i efterhand på hemsidan Flightradar24.
Mellan Osaka och Tokyo flyg hade planet en marschhöjd på endast 5000
meter. Som jag har förstått är det i stort sätt alltid mer ekonomiskt att
flyga på hög höjd oberoende av flygningens längd. Kan det vara så att man från
flygledningens håll vill separera inrikesflyget från den stora mängden
internationella flygningar som passerar japanskt luftrum?
|
BOB |
I övrigt var det en reguljär flygning och
jag tror att jag var den enda icke-japanen ombord. Kaptenen gjorde ett utrop
under flygningen och detta var endast på japanska. Vi landade efter en dryg
timmes flygning.
Vid bagagebandet stod en skylt som
informerade om vilken text det ska stå på bagagetaggen – 300 406 – detta
för att resenärer som anländer från andra destinationer ska undvika att vänta
vid fel band eller ta fel bagage. Kanske beroende på den höga frekvensen av
flygningar mellan Osaka och Tokyo. Min priotaggade väska kom som nummer fyra på
bandet. Det är alltså inte bara när det gäller prioriterad ombordstigning som
Japan överglänser Sverige.
För att ta sig från Tokyo Haneda går det att åka med Tokyo Monorail, Limousine
Bus eller taxi. Jag valde att ta monorail till stationen Hamamatsucho där jag
bytte till "ringlinjen" JR Yamanote för att åka några stationer till
mitt hotell som låg i området Akihabara. Även i Tokyo finns det flera olika
företag som driver järnväg, tunnelbana och monorail och det kan vara ganska
långa avstånd för att ta sig mellan de olika trafikslagen. På stationen
Hamamatsucho har man underlättat för resenärer som ska till flygplatsen och bagage
med sig - ett rullband för väskor ser till att man slipper bära sitt bagage upp
för trapporna.
Only in Japan.